Okej, det är nu eller aldrig

Eller; Nu går det inte att vänta längre. Eller; 764 dagar senare. Under min morgonbalja kaffe irrade tankarna som vanligt runt. Jag brukar ofta säga till mig själv; du tänker FÖR mycket. En tanke jag fångade i flykten var just denna – nu eller aldrig. Ska jag vänta med att börja om med bloggen tills den är färdig layoutmässigt blir det ingen fortsättning. Det är urtråkigt att stå (ja, jag står vid datorn…) och försöka göra kolumner och annat som jag vill att det ska se ut när jag bara längtar efter att få börja skriva.

Under hand har jag skrivit upp saker som ska bloggas om och den listan växer. Men, ett inlägg före alla inlägg tror jag behövs. Ett sånt där ”här står jag nu i livet” eller ”detta har hänt de 764 dagarna sedan senaste inlägget” (går bort haha, pust tänker du).

Du tänker för mycket… skriv på nu bara. Det är lätt att radera. En sak jag funderat mycket på är om det hade varit bättre/enklare/roligare att starta en ny blogg. Det har hänt en hel del både utanpå (plus 8 kg typ) och inuti (tankar kring nya företeelser som man slapp hålla ordning på som pandemi, putin, elkris, galna politiker etc.)

Men vad skulle jag skriva om i en ny blogg? Där finns ju ingenting av min historia sedan första inlägget januari 2008 och fram till för 764 dagar sedan med. Allt som med svett, möda, kärlek och ibland skrivkramp klämts fram under de tretton år jag bloggade förra omgången. Det går ju inte!

Men, skulle jag bara hoppa in här och börja om att blogga som om ingenting har hänt under de där 764 dagarna? Skulle jag försöka mig på en resumé? Vem skulle vara intresserad av en ny blogg om de inte kände mig och har läst förut? Vem är intresserad av min blogg öht? Varför bloggar man, det är ju uråldrigt förlegat! Jag vet i alla fall en handfull glada entusiaster som jag tror fortsätter vara mina följare och resten är bara bonus! Det jag mest saknar med bloggen det är att inte veta vad vi har gjort, vad som hänt under året, roligt, mindre roligt och framförallt en bildkavalkad. Det känns med andra ord mycket som en dagbok! Och där är väl förklaringen varför man hellre bloggar än tvittrar, facebookar och allt vad det heter.

Så, vad kommer den här nygamla bloggen att handla om då? En bild säger mer än tusen ord och bilder kommer det fortfarande att finnas i massor. Men kanske lite mer ord. Jag märker att det liksom finns fler ord som vill ut nu än det gjorde förr. Jag kommer inte att bli privat – så mycket i alla fall. Jag kommer att bli en del personlig – när jag känner för det. Jag kommer nog att skriva om saker runtomkring i livet men såklart även om oss och vårt liv.

Det jag redan nu vet är att den kommer att handla en hel del om hunden med stort H. Om gamla och nya barnbarn. Om familjen. Om fjällresor. Om odling. Om knyppling (inte haha). Om MAT (ja ni som känner oss vet ju…). Om böcker. Om loppisfyndande. Men inte så mycket om hantverkt, stick, virk, sy, ull för glädjen till det tog pandemin ifrån mig! Jag hoppas att den återkommer. Glädjen, inte pandemin…

Några Resuméinlägg är ofrånkomliga. Mest för min egen del. Att knyta ihop säcken. 764 dagar på en timme. Typ.

Jippie! Nu är jag igång! Välkomna tillbaka!

Klicka på bilden så blir den större.

Författare: AnJa

En tant i mina bästa år eller kanske har jag passerat bäst-före-datum vid det här laget? 60+ några till. Dumbo med Gubben sedan 20 år. Hur gör man när man är Dumbo? Det får du veta om du läser OM. Vi har tillsammans 9 barn, 11 barnbarn och ett bonusbarnbarn. Kan bli många till sommargrillen och julbordet. Det äldsta av våra barnbarn är 17 år och det yngsta 7 månader. Det är alltid lika roligt att träffa dem. Önskar att det vore oftare! Vi gillar att åka till fjällen med husbilen och laga mat. Ungefär så. Glömde ju något viktigt, fyrbent som kom in i vårt liv för snart två år sedan. En av mina söner flyttade tillbaka efter studier och hade med sig Asterix. En underbar, busig, envis, go Bichon Havanais som jag är lycklig dagmatte till.

4 reaktioner till “Okej, det är nu eller aldrig”

  1. Hej!
    Jag läser gärna dina bloggar och om dina tankar.
    Jag bloggade mycket förut, men av någon anledning blir det mer sällan än jag tänkt mig. Kan ju vara att det varit på tok för mycket under senare år så att orken att få ner saker och ting i en blogg inte funnits.
    Men du har alldeles rätt i att det är som en dagbok där man skriver ner saker och ting som är värda att minnas dock kanske inte alldeles för privata saker.
    Ha en skön decembermånad!

  2. Skriv, bara skriv, så roligt att se dig igen! Alla ord behövs nu känns det som. Och en blogg tycker jag är mer beständig och inte så ytlig som en del annat på nätet. En god sak med hantverk och handarbete, och konst är att mörkret blir lättare att hantera. Jag är tacksam för det!
    Underbara bilder, livskvalitet!

  3. Hej Paradiskaos med det fina namnet! Kul att du finns kvar därute i alla fall sporadiskt! Ha det fint!

  4. Hej Fina Fale! Ja, nu är jag igång. Den här gången känns det rätt och jag är sugen på att skriva. Du har ju under åren som gått även blivit min mailkompis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: