Tillbaka från en vecka i vackra Bergslagen. Vi åkte från 6 grader och duggregn. På vägen ner var det 27 grader och när vi kom fram 23! Snacka om chock! Det som var tänkt att bli en resa för att hälsa på min farbror, umgås med våra trevliga grannar ute vid min sommarstuga och bara ta det lugnt utmynnade istället i att våra grannar köpte min stuga… Den byggdes 1963 och nästa allt gjorde min farbror själv. Jag har bilder på när jag som 4-åring hjälper honom att bygga :-). Jag har varit där otroligt mycket under min uppväxt och har så många fina minnen därifrån. Och soluret går fortfarande rätt!
Därför känns det på ett sätt sorgligt att det nu inte är min längre, men samtidigt så otroligt skönt! Vi har lidit av tanken på allt som borde göras med huset och att vi inte har haft möjlighet att vara där nere mer än en vecka per år. 80 mil är för långt att köra regelbundet. För att de skulle få tillträde till stugan på en gång försökte vi plocka med oss allt vi ville ha kvar. Det blir lite saker när någon bott där i nästan 60 år. En vända till blir det ner för mycket rymdes inte i bilen så det fick vi ställa i gäststugan så länge. Tur att Gubben min är en hejare på att packa bilar. Här saknas fortfarande kylväska, två klädväskor och en del annat men det gick in det med. Vi kommer att få packa upp veckovis här hemma!
Stugan heter Björktunet och det passar bra. Björkarna har växt en del på dessa år, minst sagt. Men nu kommer en del av dem snart se slutet.
Det var med stort vemod jag satt i solen på altanen och tittade ut över ån sista morgonen. Vi lämnade nycklarna till nya ägarna på bordet när vi åkte. Det bästa med allt är att vi får bo där varje gång vi åker ner framöver! Det känns väldigt bra!
