Juni, Juli, Augusti…

Back on track?? Helt plötsligt är det september. Räddningen är mobiltelefonen som sparar bilderna i datumordning. Vi har faktiskt gjort en hel del i sommar trots detta j—a virus. Träffat barn och barnbarn ute på distans. En del av dem i alla fall. Vi har inte lyckats samla alla i år som vi har brukat på sommaren. Men… det kommer fler somrar! Äldsta av mina barnbarn har hunnit fylla tre och lilltjejen ett år. Vi har vart en sväng till fjällen och fiskat med två av Gubbens ”barn” samt deras respektive. Då bestämde vi oss för att det inte fanns någon corona däruppe. Och friska är vi! Här i Västerbotten är vi väldigt lyckligt lottade när det gäller coronafall.

I juni drog en (eller flera) tromber fram i Hökmarksskogarna. Det blev en riktig katastrof för många skogsägare bl.a. Gubben min. Tack och lov att ingen var däruppe och att den inte gick rätt genom byn!

Odlingsresultatet har varit ömsom vin och ömsom vatten. Sockerärtorna har totalt misslyckats i år. Vi fick fantastisk gul lök och rödbetor. Massor med (gröna…) tomater.

Gott om svamp och lingon är det åxå. Härligt att fylla på förråden.

Ja det var en snabbglimt över tre månader. Nu hoppas jag att ni som läser min blogg fortfarande finns kvar. Ni får gärna slänga in en liten kommentar! Kram på er!

Tredje gången gillt…

Oj, vilka skutt det blir i bloggandet! Gubben min hade varit på vår favoritplats i fjällen och fiskat två gånger och jag en när vi för två veckor sedan blev sugna igen… Så vi tvärpackade husbilen och drog iväg några dagar. Tyvärr var det väldigt lågvatten och inga mygg så fångsten blev EN harr (Gubben). Men så skönt det är att få vara i fjällen och andas!

Vädret propsade på lite eldning. Det brukar alltid finnas gott om ved i vindskyddet men denna gång fanns bara stora ”klampar”. Det rådde Gubben bot på med yxan han alltid har med sig.

Och behöver man vispad grädde till efterrätten är det bara att ta fram skruvdragaren…

Höstmörkret är ganska mysigt. Då kan man tända kristallkronan i husbilen :-).

Eftersom fångsten denna gång var undermålig åkte vi sista natten till Vilhelmina och bodde på Kolgårdens Camping för att få närmare hem dagen efter. Strålande sol när vi kom. Hällregn ett par timmar senare. Om ni har vägarna förbi och letar camping lovordar vi Kolgården! Suveränt trevliga ägare, rent, välskött, vackert!

Och ett ryggskott på det…

Jodå, mitt smalben mår bättre. Inte alls lika ömt längre men ganska färgglatt :-).

Som ni förstod av bytet av färskvatten var vi på väg till vårt paradis i Kittelfjäll en gång till. Har man årskort på fisket så har man… Vi kom fram tidigt på torsdagen efter att ha startat i ottan. Det nappade bra men de största hann slita sig på vägen upp på land.

Fredagen var det fantastiskt fint väder. Men… inte för att fiska. Fisken däruppe tycker inte om sol och värme men det gör jag.

Sedan kom lördagen då det var minus 2 grader! på morgonen. Tanten skulle sätta på sig strumporna på samma sätt som hon gjort de senaste  50+ åren. Nånting hände nere i korsryggen och plötsligt stod jag på alla fyra i husbilen utan att kunna ta mig upp… Så löjlig man känner sig! Och arg! Vi bestämde oss för att börja tuffa hemåt och istället hälsa på min bonusdotter utanför Vindeln och se deras hus som de köpte i våras. Och på söndagen var vi tillbaka hemma igen. I går gick jag till en naprapat som gjorde allt för att jag skulle gå totalt av på mitten och så kände jag mig i morse. Han lyckades bra! Jag håller tummarna att det är bättre i morgon.

Nu några bilder från vårt vackra paradis. Det är någonting med forsande vatten som tilltalar mig!

Vars tog hon vägen???

Oj vad dagarna har sprungit iväg. Livet kom visst emellan bloggen och mig :-). Vi har träffat barn, bonusbarn, bonusbarnbarn, barnbarn och diverse trevligt bihang. Det har verkligen varit supermysigt! Dessutom hann vi med en snabbsväng till fjällen med Gubbens ena son och hans sambo. På en bro på väg upp blev det trångt. Mycket vägren…

Augustinätterna har börjat.

Kantarellerna har börjat komma och vi äter sallad så det sprutar grönt ur öronen.

Äntligen har tomaterna börjat bli röda men det blir nog att leta recept på gröna tomater när snön kommer… Alla 10 plantor har knökfullt med gröna. Ett par av plantorna har börjat leverera mogna tomater. Konstigt att det är sådan skillnad.

Här kommer några blandade favoritbilder från vår stora gemensamma familj! Alla bilder i inlägget är tagna med mobilen.

 

 

Vi drog till fjällen

Vi tog ju en snabbtripp till favoritstället vid Grönfjäll för någon vecka sedan. Tvärpackade husbilen och drog iväg 4 dagar. När den här vyn kommer mår jag bra!

För att inte tala om denna där vi står när vi är häruppe.

Vi sov tryggt eftersom Spindelmannen vakade över stället :-).

Det var med är halvmetern högre vatten än vanligt så det var inte lätt att få napp. Ett par fina öringar fick vi i alla fall.

Och titta! Det finns smörbollar även däruppe. Jag vill tro att det är Gubbens mamma som har tagit hem och planterat här vid fontänen för många år sedan. Fjällens smörbollar var dock mycket mindre men ack så söta.

Det är fantastiskt att det räcker med så få dagar för att man ska känna sig alldeles tillfreds med livet igen.

Semesterresa blev arbetsresa

Tillbaka från en vecka i vackra Bergslagen. Vi åkte från 6 grader och duggregn. På vägen ner var det 27 grader och när vi kom fram 23! Snacka om chock! Det som var tänkt att bli en resa för att hälsa på min farbror, umgås med våra trevliga grannar ute vid min sommarstuga och bara ta det lugnt utmynnade istället i att våra grannar köpte min stuga… Den byggdes 1963 och nästa allt gjorde min farbror själv. Jag har bilder på när jag som 4-åring hjälper honom att bygga  :-). Jag har varit där otroligt mycket under min uppväxt och har så många fina minnen därifrån. Och soluret går fortfarande rätt!

Därför känns det på ett sätt sorgligt att det nu inte är min längre, men samtidigt så otroligt skönt! Vi har lidit av tanken på allt som borde göras med huset och att vi inte har haft möjlighet att vara där nere mer än en vecka per år. 80 mil är för långt att köra regelbundet. För att de skulle få tillträde till stugan på en gång försökte vi plocka med oss allt vi ville ha kvar. Det blir lite saker när någon bott där i nästan 60 år. En vända till blir det ner för mycket rymdes inte i bilen så det fick vi ställa i gäststugan så länge.  Tur att Gubben min är en hejare på att packa bilar. Här saknas fortfarande kylväska, två klädväskor och en del annat men det gick in det med. Vi kommer att få packa upp veckovis här hemma!

Stugan heter Björktunet och det passar bra. Björkarna har växt en del på dessa år, minst sagt. Men nu kommer en del av dem snart se slutet.

Det var med stort vemod jag satt i solen på altanen och tittade ut över ån sista morgonen. Vi lämnade nycklarna till nya ägarna på bordet när vi åkte. Det bästa med allt är att vi får bo där varje gång vi åker ner framöver! Det känns väldigt bra!

Tillbaka i verkligheten

Vi kom hem i onsdagskväll och det tar ett par dagar att anpassa sig till det ”vanliga” livet. Det är så himla skönt att bo i husbilen nere vid forsar, vara ute hela dagarna, laga mat över öppen eld och trängslas i husbilen :-). Vädret var minst sagt omväxlande. Från strålande sol till…

Det ska vara min Gubbe till att fastna med draget i en sten i forsen, lyckas slita lös det, och få med sig ett bonusdrag därifrån som ser ut att ha legat i strömmen i flera år :-D. Själv slängde jag nog bort en 6 flugor under dagarna där…

Det nappade ganska bra men de flesta både öring och harr fick vi släppa tillbaka för de var så små. Men några riktigt fina napp blev det.

Två böcker fick följa med den här gången. Så gör jag av Bodil Malmsten och Oskuld och erfarenhet av Tracy Chevalier. Båda kan varmt rekommenderas! Bodil är så underhållande och med den andra boken ges en verklighetsskildring av hur det var att leva fattig i London i slutet av 1700-talet.

Man måste ju prova testa sina gränser på semestern. Gubben min genom att gå över en lång hängbro och jag genom att klättra lite i en (liten) fors. Det gick bra bägge delarna. Dock visar mobilkameran upp sin svaghet när det gäller att zooma.

I de flesta fall tycker jag att den tar mycket bra bilder för att vara en mobil. Den här gången var jag lite lat med att släpa med systemkameran. Vi har ju varit här flera gånger förr så de flesta motiv finns i mångfald i datorn. Dessutom med alla regnskurar kändes det inte så lockande. Alla bilder i det här inlägget är knäppta med mobilen. Ska visa några som är tagna med systemkameran i kommande inlägg. Nu väntar avfrostning av frysar.

 

Sommaren var VÄLDIGT kort.

Det känns i alla fall så. Vi bytte husbil i våras och hann bara med en längre resa i sommar. Men den resan var desto härligare! Vi for till fjälls för att fiska och på veckan vi var borta såg vi inte ett enda moln på himlen. Det nappade en del men det var ganska små öringar. En och annan kunde vi ta tillvara och steka i murikkan på kvällarna. Vi träffade en supermysig hund som flyttade in hos oss. Det var väl egentligen husse som vi träffade och umgicks med ett par dagar men det var hunden jag fastnade för mest :-).

Dagarna gick i ett makligt tempo. Den nya husbilen levererade! Allt fungerade perfekt i den.

Vi hade sååå njutfulla dagar när vi bara mådde bra och kopplade bort vardagen. Här kommer några bilder från resan. När jag nu tittar på dem känns det långt bort. Åh, vad jag längtar till att få fara ut nästa sommar!

 

 

Till och med Rambo var sig lik

Är ni trötta på fjällsemestrande så sluta läs nu ;-). Vojmåns camping ligger precis utmed älven och är så nära en naturcamping man kan komma. Med elstolpar.. Nytt sedan sist vi passerade här var ett gigantiskt fiskespö som svalorna gillade att sitta på.

Fiskarn var på plats.

Och Rambo då? Här är han 🙂

När vi lämnade campingen för en sista natt utanför Malå hade den klarblå himlen bytts till en i princp svart och trots att jag älskar värmen kändes det nästan lite skönt.

 

Vi tuffar vidare med husbilen

Alldeles för nära hemma för att övernatta ligger Kärleksuddens camping. Bara namnet gör ju att man blir förälskad i stället. När man ser det ökar förälskelsen! Upptäckte att jag fotat nästan samma vy med både Ifånen och systemkameran. Det är nästan svårt att se någon skillnad, men den första är med systemkameran.

Den här platsen är döpt till ”Världens vackraste rastplats” och jag kan bara hålla med.

Första snön! Alltid lika speciell upplevelse mitt i sommaren!

Kolgårdens camping utanför Vilhelmina. Supertrevligt värdpar. Har bara svårt för att det hejas till höger och vänster campare emellan. T.o.m när man halvdöd är på väg på toa i arla morgonstund :-). Och ska man ändå stå på en camping kan man ju gå och ta en drink på uteserveringen med vacker utsikt. Campingen rekommenderas!