Vars tog hon vägen???

Oj vad dagarna har sprungit iväg. Livet kom visst emellan bloggen och mig :-). Vi har träffat barn, bonusbarn, bonusbarnbarn, barnbarn och diverse trevligt bihang. Det har verkligen varit supermysigt! Dessutom hann vi med en snabbsväng till fjällen med Gubbens ena son och hans sambo. På en bro på väg upp blev det trångt. Mycket vägren…

Augustinätterna har börjat.

Kantarellerna har börjat komma och vi äter sallad så det sprutar grönt ur öronen.

Äntligen har tomaterna börjat bli röda men det blir nog att leta recept på gröna tomater när snön kommer… Alla 10 plantor har knökfullt med gröna. Ett par av plantorna har börjat leverera mogna tomater. Konstigt att det är sådan skillnad.

Här kommer några blandade favoritbilder från vår stora gemensamma familj! Alla bilder i inlägget är tagna med mobilen.

 

 

Vi drog till fjällen

Vi tog ju en snabbtripp till favoritstället vid Grönfjäll för någon vecka sedan. Tvärpackade husbilen och drog iväg 4 dagar. När den här vyn kommer mår jag bra!

För att inte tala om denna där vi står när vi är häruppe.

Vi sov tryggt eftersom Spindelmannen vakade över stället :-).

Det var med är halvmetern högre vatten än vanligt så det var inte lätt att få napp. Ett par fina öringar fick vi i alla fall.

Och titta! Det finns smörbollar även däruppe. Jag vill tro att det är Gubbens mamma som har tagit hem och planterat här vid fontänen för många år sedan. Fjällens smörbollar var dock mycket mindre men ack så söta.

Det är fantastiskt att det räcker med så få dagar för att man ska känna sig alldeles tillfreds med livet igen.

Semesterresa blev arbetsresa

Tillbaka från en vecka i vackra Bergslagen. Vi åkte från 6 grader och duggregn. På vägen ner var det 27 grader och när vi kom fram 23! Snacka om chock! Det som var tänkt att bli en resa för att hälsa på min farbror, umgås med våra trevliga grannar ute vid min sommarstuga och bara ta det lugnt utmynnade istället i att våra grannar köpte min stuga… Den byggdes 1963 och nästa allt gjorde min farbror själv. Jag har bilder på när jag som 4-åring hjälper honom att bygga  :-). Jag har varit där otroligt mycket under min uppväxt och har så många fina minnen därifrån. Och soluret går fortfarande rätt!

Därför känns det på ett sätt sorgligt att det nu inte är min längre, men samtidigt så otroligt skönt! Vi har lidit av tanken på allt som borde göras med huset och att vi inte har haft möjlighet att vara där nere mer än en vecka per år. 80 mil är för långt att köra regelbundet. För att de skulle få tillträde till stugan på en gång försökte vi plocka med oss allt vi ville ha kvar. Det blir lite saker när någon bott där i nästan 60 år. En vända till blir det ner för mycket rymdes inte i bilen så det fick vi ställa i gäststugan så länge.  Tur att Gubben min är en hejare på att packa bilar. Här saknas fortfarande kylväska, två klädväskor och en del annat men det gick in det med. Vi kommer att få packa upp veckovis här hemma!

Stugan heter Björktunet och det passar bra. Björkarna har växt en del på dessa år, minst sagt. Men nu kommer en del av dem snart se slutet.

Det var med stort vemod jag satt i solen på altanen och tittade ut över ån sista morgonen. Vi lämnade nycklarna till nya ägarna på bordet när vi åkte. Det bästa med allt är att vi får bo där varje gång vi åker ner framöver! Det känns väldigt bra!

Tillbaka i verkligheten

Vi kom hem i onsdagskväll och det tar ett par dagar att anpassa sig till det ”vanliga” livet. Det är så himla skönt att bo i husbilen nere vid forsar, vara ute hela dagarna, laga mat över öppen eld och trängslas i husbilen :-). Vädret var minst sagt omväxlande. Från strålande sol till…

Det ska vara min Gubbe till att fastna med draget i en sten i forsen, lyckas slita lös det, och få med sig ett bonusdrag därifrån som ser ut att ha legat i strömmen i flera år :-D. Själv slängde jag nog bort en 6 flugor under dagarna där…

Det nappade ganska bra men de flesta både öring och harr fick vi släppa tillbaka för de var så små. Men några riktigt fina napp blev det.

Två böcker fick följa med den här gången. Så gör jag av Bodil Malmsten och Oskuld och erfarenhet av Tracy Chevalier. Båda kan varmt rekommenderas! Bodil är så underhållande och med den andra boken ges en verklighetsskildring av hur det var att leva fattig i London i slutet av 1700-talet.

Man måste ju prova testa sina gränser på semestern. Gubben min genom att gå över en lång hängbro och jag genom att klättra lite i en (liten) fors. Det gick bra bägge delarna. Dock visar mobilkameran upp sin svaghet när det gäller att zooma.

I de flesta fall tycker jag att den tar mycket bra bilder för att vara en mobil. Den här gången var jag lite lat med att släpa med systemkameran. Vi har ju varit här flera gånger förr så de flesta motiv finns i mångfald i datorn. Dessutom med alla regnskurar kändes det inte så lockande. Alla bilder i det här inlägget är knäppta med mobilen. Ska visa några som är tagna med systemkameran i kommande inlägg. Nu väntar avfrostning av frysar.

 

Sommaren var VÄLDIGT kort.

Det känns i alla fall så. Vi bytte husbil i våras och hann bara med en längre resa i sommar. Men den resan var desto härligare! Vi for till fjälls för att fiska och på veckan vi var borta såg vi inte ett enda moln på himlen. Det nappade en del men det var ganska små öringar. En och annan kunde vi ta tillvara och steka i murikkan på kvällarna. Vi träffade en supermysig hund som flyttade in hos oss. Det var väl egentligen husse som vi träffade och umgicks med ett par dagar men det var hunden jag fastnade för mest :-).

Dagarna gick i ett makligt tempo. Den nya husbilen levererade! Allt fungerade perfekt i den.

Vi hade sååå njutfulla dagar när vi bara mådde bra och kopplade bort vardagen. Här kommer några bilder från resan. När jag nu tittar på dem känns det långt bort. Åh, vad jag längtar till att få fara ut nästa sommar!

 

 

Till och med Rambo var sig lik

Är ni trötta på fjällsemestrande så sluta läs nu ;-). Vojmåns camping ligger precis utmed älven och är så nära en naturcamping man kan komma. Med elstolpar.. Nytt sedan sist vi passerade här var ett gigantiskt fiskespö som svalorna gillade att sitta på.

Fiskarn var på plats.

Och Rambo då? Här är han 🙂

När vi lämnade campingen för en sista natt utanför Malå hade den klarblå himlen bytts till en i princp svart och trots att jag älskar värmen kändes det nästan lite skönt.

 

Vi tuffar vidare med husbilen

Alldeles för nära hemma för att övernatta ligger Kärleksuddens camping. Bara namnet gör ju att man blir förälskad i stället. När man ser det ökar förälskelsen! Upptäckte att jag fotat nästan samma vy med både Ifånen och systemkameran. Det är nästan svårt att se någon skillnad, men den första är med systemkameran.

Den här platsen är döpt till ”Världens vackraste rastplats” och jag kan bara hålla med.

Första snön! Alltid lika speciell upplevelse mitt i sommaren!

Kolgårdens camping utanför Vilhelmina. Supertrevligt värdpar. Har bara svårt för att det hejas till höger och vänster campare emellan. T.o.m när man halvdöd är på väg på toa i arla morgonstund :-). Och ska man ändå stå på en camping kan man ju gå och ta en drink på uteserveringen med vacker utsikt. Campingen rekommenderas!

 

Ett eget litet paradis

Efter besöket på Stekenjokk (där vi för övrigt hade död husbil p.g.a att en kontakt till batteriet hade lossnat) tuffade vi tillbaka igen förbi Trappstegsforsen. Vi fick ögonen på en liten avfartsväg till en grusplan. Det visade sig vara Paradiset :-). Med husbilen parkerad ett stenkast från forsen bodde vi som Kung och Drottning för ett dygn! Vi stekte älgfärsröra i Gubbens egengjorda stekhäll, jag badade i en lugn del av forsen. Jag tog förtifjorton bilder på samma fors under några timmar med kameran inställd på auto. Hur stor skillnad kan det bli? I höst ska jag gå fotokurs!

Jag vaknade tidigt morgonen därpå och satte mig ute vid forsen och bara njöt. Att sitta i solgasset med enda ljudet från det forsande vattnet är magiskt! Försjunken i vattnets framfart lättade jag säkert två meter när någon sa hej alldeles bredvid mig! Ett norskt par hade kommit gående för att fotografera :-D.

Sedan upptäckte vi att kylen inte höll kylan med gasol. Dagen innan hade 12V systemet i bodelen pajat. Troligtvis en säkring som gått men var??? Ingen vattenpump, inget lyse etc. Så… detta blev vår enda vildmarksnatt på denna resa. Det är spännande med husbil!

 

Sju år senare – en nostalgitripp

Känns nästan som att det även är sju år sedan sista blogginlägget. Ska skärpa mig… Vi har varit iväg på en veckotripp som även var premiärturen som husbilsfarare. Kan nog säga att det livet passar oss bra! Tog ett tag innan vi lärt oss att som husbilsägaren hejar man på varann när man möts på vägen :-D. Däremot hejar man aldrig på en husvagn.

Det givna målet var Gubbens kusinträff i Vilhelmina på lördagen. Utöver det tänkte vi stanna där det kändes bra, leva vildmarksliv och apselut inte ta in på någon camping. Nu blev det nästan precis tvärtom, men det blev bra det med! Mer om det i senare inlägg.

Nu till nostalgin. För sju år sedan gjorde vi en resa upp mot Vilhelmina (Gubbens hemtrakter), Trappstegsforsen, och Stekenjokk. De senare åren har vi istället tillbringat i Dikanäs, Borkan och Gränssjö. Tack vare kusinträffen blev det nu en nostalgitripp tillbaka.

Den största skillnaden mot förra gången är vid Stekenjokk. Dels mycket mindre snö och mycket mindre vatten MEN MYCKET FLER husbilar och husvagnar. Dessutom badande familjer. Ja jösses, det var nästan trångt däruppe! Här är en bild tagen på mig på samma ställe i år och för sju år sedan. Ni ser hur otroligt lågt vatten det är.

Den här fina näcken var förmodligen nygjord när vi passerade den sist. Stackaren har verkligen blivit ”solbränd” på äldre dar.

Något som i alla fall var sig likt var Trappstegsforsen. Lika fascinerande varje gång!

Bara vackrare väder och finare färger (bättre kamera) den här gången. Hoppas några av mina tidigare bloggläsare finns kvar därute! För nu är Tanten på G igen :-).

Av alla ställen i vårt avlånga land…

… så hamnade den i Fellingsbro. Stupan. Det buddhistiska fredsmonumentet. De åkte runt, buddhisterna, i Sverige länge och väl och letade efter den bästa platsen. När de väl kom till Fellingsbro ”sa det klick” och Stupan stod färdig 1988.

Tänk att vi hade så otrolig tur att Dalai Lama som invigde Stupan 1988, även var där och hälsade på samtidigt som oss!!!

Eller också är det ett foto från ett foto inne i Stupan. Who knows ;-).

Trots att vi är nere varje sommar i Bergslagen har det inte förrän denna resa (för några veckor sedan) blivit av att åka och titta på denna vackra byggnad.

Från fredsmonument till kanoner. Nu gäller det att passa sig när man närmar sig Vedevåg för två kanoner finns numera utplacerade pekandes rakt ut mot vägen :-).

Sorgligt nog är det inte riktigt samma sak att resa ner till Vedevåg för numera finns inte längre den goa Pepsi i livet :-(.

 

Ps! Om du ”Nu eller aldrig”-bloggen läser det här. Jag har försökt kommentera hos dig flera gånger men får bara upp att det är något fel. Hoppas det går att rätta till.