Nu är det klippt!

Nu har coronastyle äntligen fått vika hädan. Och vilken lättnad det är! Det var väldigt praktiskt att bara slänga ihop manen till en tofs bak och där fick det sitta till kvällningen. Men tvätten och torkning tog en erbarmlig tid (vilket ord förresten vart kom det ifrån…) Sedan var ju bara frågan… visa eller inte visa… OBS! Det är inte hunden nere till höger!

Här har vintern pendlat mellan minus 19 och minus 9 sista dagarna. Ni som hängt med länge undrar då om mitt vatten frusit igen. Nej, inte ännu. Gränsen verkar gå vid 20 så jag håller tummar nu att det blir mindre kallt snart.
Snö har vi så det räcker och blir över! Byns skidspår på 7.5 km är fint preparerat och väl använt. Väl underhållet av pigga bybor på 80+. Man kommer från ”landochrikerunt” till vårt skidspår istället för att äntra det som har belysning i samhället. Vi ser spåret från vårt fönster och kan följa åkarnas framfart. Tyvärr har ingen av oss kropp att ge oss på det.

Att handarbeta eller inte handarbeta.

Sedan långt före pandemin har det blivit – inte handarbeta. Lådorna är fulla med tyger, ull och garner men lusten/känslan/engagemanget finns bara inte. Spinnrocken och symaskinen står och stirrar på mig och kardmaskinen ligger med sina taggar utåt uppe i hallen. När jag tittar tillbaka i kategorierna i bloggen som handlar om just handarbete blir jag förundrad! Har lilla Jag verkligen åstadkommit allt detta? Tror inte jag skulle klara av att tillverka en grytlapp ens idag. Men att tillverka ord är inga problem. Och att läsa redan färdigskrivna ord går väldigt bra. Kanske är det där knuten finns. Hjärnan har inte plats för både ord och garn? Förr kunde man ju inte ens titta på tv en sekund utan att ha en stickning eller virkning i händerna. Jag ska berätta en hemlis; det går jättebra nu. En klok granne som tyvärr nyligen flyttade från byn brukar säga ”var sak har sin tid” och det uttrycket är många gånger bra att ta till.

Jag stötte på några gamla bekanta i mitt rotande i bloggen nämligen Krattan och Frk Annabell Musén med herrsällskap.

Krattan fick jag för mina synders skull. Han skulle hjälpa till med slåttanna och det började ju bra!
Dock dröjde det inte länge förrän han var som uppslukad av jorden.

Frk Musén hade besök av grannen en grann karl som så gärna ville hjälpa Annabell att välja ut en julgran. De blev dock inte alls överens. Annabell ville ha en hiskeligt stor gran med ljus i. Grannen blev förtvivlad för den måste ju redan tillhöra någon. Det slutade med att de istället gick hem och drack glögg och åt pepparkakor. Ja tänk vad man lekte för sådär en femton år sedan!

Den granna grannen var stolt över att få hjälpa Frk Musén med årets gran. Han var lite i smyg väldigt förtjust i henne.

Han visade än den ena än den andra lagom stora granen som skulle rymmas i hennes krypin men ingenting dög åt Annabell.

Till slut hittade hon granen med stort G. Grannen höll dock på att få en hjärtinfarkt när han tänkte på hur det skulle bli att frakta hem och få in den i hennes lilla hus!

Om farmor hade haft en blogg.

Farmor är den absolut viktigaste kvinnliga personen i mitt liv. Hon föddes 1900 och levde i 84 år. Snart har hon varit död i 40 år (tanken svindlar, jag är gammal!) och det går knappt en dag utan att jag tänker på henne. Jag hade förmånen att få växa upp hos henne och farfar tills jag var 7 år. Till det hörde även min faster och hennes man. De tog ut mig på en massa roliga saker. Helger och semester tillbringade jag med pappa.

Det bästa farmor har det sätter hon på bordet. På den här bilden var jag ett år. Omgiven av henne och hennes systrar. Bortskämd är bara förnamnet… (Foto: Bengt Jansson)

Farmor Maria omgiven av barnbarn och bonusbarnbarn på sin 80-årsdag. (Foto: Bengt Jansson)

Jag vet precis vad farmor skulle blogga om!

  • Mig!
  • Funderingar kring livet och människor. Hon var så klok och intressant att lyssna på.
  • Våndan när farfar återigen kom hem med en stor sumpig gädda till söndagsmiddagen från ån.
  • Sitt yrke som sömmerska. Hon hade en stor kundkrets som hon klädde. Hon sydde dessutom alla mina och mina dockors kläder. Här är en kreation som jag var väldigt förtjust i.
  • Symöten. Där dryftades alla viktiga ämnen i livet. Det skrattades mycket. Och fikades sju sorter. Självklart var jag åxå med från ca 4 års ålder. Då fick jag sitta i min lilla korgstol och brodera korsstygn. Jag har kvar en otrolig mängd av broderade dukar efter henne. Ett hantverk som man borde sätta upp på väggen.
  • Matlagning. Farmor var fantastisk på att laga mat. Hennes dillkött! Hennes kalops! Hennes köttbullar. För att inte tala om hennes kanelbullar! Och gädda… Jag har aldrig varit rädd för ben i fisken. Tvärtom. Jag fick nämligen 25 öre av farbror för varje ben jag hittade i min fisk. Problemet var att farmor var en överdängare på att rensa innan så rik blev jag inte.
  • Skafferiet. Jag ser fortfarande alla fyllda hyllor framför mig och känner doften när man öppnade dörren av socker och kryddor. Kvar efter henne har jag bland annat en samling mjöl/socker m.m krus som troligen är 40- eller 50-tal. Har sett enstaka delar av dem på nätet men aldrig den kompletta som här. Om någon vet något om dem vill jag gärna höra. De är från Gustavsberg.

Googla på det.

För sådär femton tjugo år sedan stönade mina grabbar så fort jag sa ordet ”googla”. Det var mycket lättare att fråga Mamman om saker än att ta reda på dem själv. Det kanske var där som mitt maniska googlande började. Skönt att kunna skylla det på sina barn :-).

Numera är det få gånger någon himlar med ögonen när jag googlar saker. Och googlar det gör jag. Nu vill jag inte utge mig för att vara unik i googlande på något sätt men om det gjordes en gallup hur många gånger om dagen gemene man googlade skulle jag hamna i absoluta toppskiktet. Om man googlar ordet ”google” är det inte alls som jag trodde att det anspelade på glasögon.

Bild lånad från Google

Nej, ordet är (enligt google…) en ”cool felstavning”. Citat: ”Sökjättens val av namn kommer från ordet googol som är ett enormt tal, 10^100, eller en etta följd av hundra nollor.”
En googol är det tal som skrivs med en etta följd av hundra nollor: 10 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000. om man använder decimalsystemet. Det ni… många nollor finns det…

Förutom Google finns ett verktyg som enligt mig är oumbärligt och det är ”skärmklipp”. Tänk att man när som helst kan spara en bild av det som just i den stunden visas på skärmen. Och så ligger det där i en mapp på datorn så att man har nytta och glädje av det i all framtid. Förutom alla skärmklipp då som man glömt varför man klippt och raskt raderar någon dag senare.

Slutligen en Varning med stor V. Ladda INTE hem, jag upprepar, INTE, Jigsaw Puzzle Premium… Är du det minsta pusselnörd men inte har plats att lägga fysiska pussel är det här nästan lika vanebildande som Google. Om man googlar (haha) ordet pussel visar det sig att det är rena hjärngympan att lägga pussel. Bilden är ett skärmklipp (haha igen).

Man kan ta en skärmbild av alla pussel man hunnit lägga men då kan man bli mörkrädd…

APP APP APP

Så brukade min farmor säga när jag försökte norpa en nybakad kanelbulle. Numera betyder app oftast något helt annat…
Rubrik på detta inlägg skulle åxå kunna vara ”Även jag har fallit till föga”. Det handlar om något så världsligt som att parkera bilen när man har en tid på lassa. Från den gamla goda tiden med en näve smågrus i bilens dörr som man bara plockade upp när man behövde parkeringspengar via kontokort till… app…

För mig var stegen från kontokort till app väldigt långt. Och jag passerade aldrig SMS-parkering – det var alldeles för jobbigt. Men nu skulle jag imponera på Gubben och installerade en parkeringsapp i mobilen innan vi gav oss iväg till det bokade läkarbesöket. Jag hade inte talat om mina planer för Gubben för om det skulle misslyckas kunde jag ju alltid prova med sms-betalning. Vi hittade en ledig parkeringsficka och jag smusslade igång appen. Ställde in förmodad parkeringstid på det snurrande hjulet och swishade 12.17 kr till någon hugad mottagare. (Hur kunde det vara så billigt?) Jaha, sa jag, då har jag betalt parkeringen. Den minen skulle förevigats! Jag visade stolt appen och tryckte på start.

Exempel från appinstallationen

När vi var tillbaka på parkeringen innan tiden skulle gå ut tryckte jag på stopp. Antar att man ska göra det? Då plingade det till i mobilen och jag fick ett swish med 2.17 kronor!!!

Jag förstår fortfarande inte hur det kunde vara så billigt att parkera vid lassa men det är ju bara att tacka och ta emot! Och en fin sammanställning fick man. Sonen var imponerad när jag berättade om Mammans bedrifter (Läs: suckade och sa det var på tiden mamsen…)

Hurra, hurra, Bloggen 15 år i går

Skulle ju såklart blogga på femtonårsdagen men det var för mycket längdskidor och skidskytte. Och pusslande… Jag har hittat ett ställe där man kan ladda ner och lägga pussel på datorn och det är tidsslukande! Ibland kan Gubben och jag sitta ett par timmar i sträck för att det bara inte går att sluta.
Med hänvisning till förra inlägget så har jag faktiskt tömt råttfällan. Dock sitter det en ny mus i den idag, så, onödigt jobb! De andra måstena ligger ogjorda.

Jag hade en superbra idé att göra som blogginlägg på femtonårsdagen men det var vatten över huvudet… Ett litet collage med de roligaste inläggen varje år… Haha skulle fått hålla på till midsommar…

Så istället får ni här en repris av den här bloggens allra första inlägg. Och… då ser ju alla som inte är blinda att det var den 29 januari som jag började blogga. Jaja, den bjuder jag på! 2008 var det i alla fall!

Måste – Borde – Vill

Mera VILL åt Folket! Ett Falebra uttryck jag lånat från min bästa bloggvän ”Fale Artut”. Vi har följt varandras bloggar i många år och numera mailar vi även varandra då och då. Jag gillar även att understryka när något är roligt, fint, smart etc med att sätta ”Fale” framför. Jag hoppas hon ursäktar att jag lånar det. Hon är verkligen en Fale-fin människa.
Så här förklarar hon uttrycket ”Fale Artut”.

Ett besök på hennes blogg är aldrig fel!

Nu till en förklaring på rubriken. Jag är besatt av att göra listor. Listor, listor, listor. Det ligger ofta drivor av listor här hemma. Det stryks, skrivs om, ändras, läggs till och görs nya. Ständigt. Att göra under dagen, under veckan, långsiktligt, handla, googla, läsa etc.

Under ett klarsynt ögonblick upptäckte jag att allt på min aktuella Göra Lista graderades 1) Måste, 2) Borde, 3) Vill. Kontentan blev vilket vem som helst förstår att jag aldrig kom längre än till Måste eller möjligen till Borde. Men mycket sällan kom jag fram till Vill.

Numera vänder jag på listan så allt Vill står överst. Ett och annat Borde hinns med men ack så få Måste. Jag mår mycket bättre men inser att det tenderar att bli ett problem…
Ett typiskt Måste jag hade innan jul var att dammsuga bakom den jättestora hörnsoffan. Det är trångt och bängligt att komma åt. Till saken hör att i fönstret bakom soffan står två gigantiska Skvättiväg som inte bara skvätter frön omkring sig utan även fäller en triljon löv mellan gångerna jag dammsuger… Tyvärr så ”glömde” jag det och vad händer? Jo, två av mina grabbar leker med det yngsta av barnbarnen och stoppar helt sonika ner henne i hörnet bakom soffan. Var är Sötnöten? Hur tror ni hon såg ut när de drog upp henne igen…. Ja inte var hon så här ren och fin.

Idag finns bl.a. det här med på min lista:
VILL: Blogga (check på den), Lägga pussel på datorn, Surfa, Titta på gamla bilder, Läsa tidningar, Skriva mail till min vän i USA.
BORDE: Göra en årsplan för föreningen, Rensa kylskåpet, Göra nya pärmar för 2023.
MÅSTE: Åka till ÅVC, Rensa kylskåpet, Tömma råttfällan, Dammsuga övervåningen.

Hur ser era listor ut?

Resumé 2022 – Presumé 2023

Varje år i mellandagarna försöker jag hinna göra en Resumé över året som gått och en Presumé över året som komma skall.
Resumé i bilder finns i ett inlägg skrivet 6 december. Vad kan man mer säga om 2022? Världen har blivit en sämre plats. Det kan man läsa nog om i tidningarna så jag ska inte breda ut mig mer om det. En liten reflektion bara. Hur i hela friden kunde det bli så tokigt efter valet? En regering som sitter i klorna på ett parti som enligt mig är så långt ifrån rumsrent det bara går. Det är med bävan jag ser fram emot 2023 i det stora. Men i den här bloggen ska ingenting politiskt dryftas så nog om det.

Rent personligt har det varit ett turbulent år. Både på plus- och minussidan. Här är ett litet utdrag från året. En Resumé.

  • Plus: Det stora plusset! Jag slutade dricka alkohol 2 maj. Det blev ”helt enkelt” lite för mycket lite för ofta under pandemin. Jag upplevde det enklare att sluta helt än att skära ner till någon ”rimlig” nivå. Var ligger den? Måste säga att jag njuter av varje nykter dag men ska inte sticka under stol med att det var jobbigt första tiden. Jag känner mig fri när jag aldrig behöver fundera om det är nu eller nu jag kan ta ett glas vin.
  • Minus: Jag fick diagnosen muskelreumatism i mitten av Juli. Under några veckor hade värk i muskler och stelhet tilltagit och till slut var det en plåga att ta sig upp på fötter.
  • Plus: Jag fick kortisontabletter mot muskelreumatismen och det var rena dundermedlet. Efter 2 dygn skuttade jag runt som en bergsget 30 år yngre.
  • Plus och Minus: Kortison ger biverkningar. Bl.a. började jag vakna vid 02-03 och var… PIGG… Oj så mycket som blir gjort timmarna när man i vanliga fall sover. Det tas dock igen på kvällen när jag snarkar i tv-fåtöljen från 20-tiden. Hoppet är att det här ger sig när jag kommer ner i lägre dos. Hellre pigg än ont…
  • Plus: Vi blev begåvade med två nya barnbarn. Ett flicka på min sida och en pojke på Gubbens. Dessa underbara varelser!
  • Plus: Jag fick på ålderns höst en vän! Vi har känt varann många år men först nu upptäckt att vi trivs med att umgås och prata, promenera och fika.
  • Plus: Jag började blogga igen.
  • Plus: Alla mina tre söner har jobb. Det är något att vara tacksam för!

Och nu till Presumé 2023
Något jag började med för många år sedan. För mig är en Presumé en form av önskelista. Att skriva ner hur man vill att året ska vara och vad som ska hända kan göra att det slår in. Erfarenheten säger att det faktiskt gjort det några gånger! Nu är ju en Presumé (i alla fall min) ganska personlig så ni får bara en liten ”sneakpeak”.

  • Jag börjar träffa barnbarnen mer.
  • Jag äter mindre godis och fikabröd och märker på vågen att det går åt rätt håll.
  • Jag lever mitt bästa nyktra liv. Kroppen mår bättre och bättre och sömnen kommer tillbaka redan i början av året.
  • Jag fortsätter att skriva och läsa.
  • Tar med mig Gubben min på korta helgturer till olika platser med husbilen.
  • Jag startar upp min Loppis på allvar och har öppet vissa dagar hela sommaren.

Japp sådär kan det se ut. Nu ska jag försöka att hitta min Presumé för 2022 och se hur mycket av drömmarna som slog in.

Från oss alla till er alla…

…en riktigt God Jul!

Här får vi kanske ta till plan B då det finns vissa förkylningssymtom hos någon/några. Tomten får väl komma dit med julmat och julklapp och ställa på bron i värsta fall. Så länge det är en liten sketen förkylning får vi vara tacksamma!

Såklart blir det ett julkort på våra finaste fyrbenta vänner trots att Drutten inte längre finns kvar hos oss. För 10 år sedan prydde han mitt facebookflöde med denna bild.