Sedan långt före pandemin har det blivit – inte handarbeta. Lådorna är fulla med tyger, ull och garner men lusten/känslan/engagemanget finns bara inte. Spinnrocken och symaskinen står och stirrar på mig och kardmaskinen ligger med sina taggar utåt uppe i hallen. När jag tittar tillbaka i kategorierna i bloggen som handlar om just handarbete blir jag förundrad! Har lilla Jag verkligen åstadkommit allt detta? Tror inte jag skulle klara av att tillverka en grytlapp ens idag. Men att tillverka ord är inga problem. Och att läsa redan färdigskrivna ord går väldigt bra. Kanske är det där knuten finns. Hjärnan har inte plats för både ord och garn? Förr kunde man ju inte ens titta på tv en sekund utan att ha en stickning eller virkning i händerna. Jag ska berätta en hemlis; det går jättebra nu. En klok granne som tyvärr nyligen flyttade från byn brukar säga ”var sak har sin tid” och det uttrycket är många gånger bra att ta till.
Jag stötte på några gamla bekanta i mitt rotande i bloggen nämligen Krattan och Frk Annabell Musén med herrsällskap.
Frk Musén hade besök av grannen en grann karl som så gärna ville hjälpa Annabell att välja ut en julgran. De blev dock inte alls överens. Annabell ville ha en hiskeligt stor gran med ljus i. Grannen blev förtvivlad för den måste ju redan tillhöra någon. Det slutade med att de istället gick hem och drack glögg och åt pepparkakor. Ja tänk vad man lekte för sådär en femton år sedan!
Den granna grannen var stolt över att få hjälpa Frk Musén med årets gran. Han var lite i smyg väldigt förtjust i henne.
Välkommen till AnJas blogg 
Jag tycker mycket om att du använder ord i stället för stickor och virknålar, de kan du ta hand om sedan……..När orden vill ut, släpp ut dem, tack! Kram!
Jo, var sak har sin tid! Kanske ska du skriva en bok, som Nalle Puh, om de små fina mössen?
Jag har tyg hemma, men det går trögt med sömnaden. Spinner inget heller, men stickorna går!