Farmor är den absolut viktigaste kvinnliga personen i mitt liv. Hon föddes 1900 och levde i 84 år. Snart har hon varit död i 40 år (tanken svindlar, jag är gammal!) och det går knappt en dag utan att jag tänker på henne. Jag hade förmånen att få växa upp hos henne och farfar tills jag var 7 år. Till det hörde även min faster och hennes man. De tog ut mig på en massa roliga saker. Helger och semester tillbringade jag med pappa.


Jag vet precis vad farmor skulle blogga om!
- Mig!
- Funderingar kring livet och människor. Hon var så klok och intressant att lyssna på.
- Våndan när farfar återigen kom hem med en stor sumpig gädda till söndagsmiddagen från ån.
- Sitt yrke som sömmerska. Hon hade en stor kundkrets som hon klädde. Hon sydde dessutom alla mina och mina dockors kläder. Här är en kreation som jag var väldigt förtjust i.

- Symöten. Där dryftades alla viktiga ämnen i livet. Det skrattades mycket. Och fikades sju sorter. Självklart var jag åxå med från ca 4 års ålder. Då fick jag sitta i min lilla korgstol och brodera korsstygn. Jag har kvar en otrolig mängd av broderade dukar efter henne. Ett hantverk som man borde sätta upp på väggen.
- Matlagning. Farmor var fantastisk på att laga mat. Hennes dillkött! Hennes kalops! Hennes köttbullar. För att inte tala om hennes kanelbullar! Och gädda… Jag har aldrig varit rädd för ben i fisken. Tvärtom. Jag fick nämligen 25 öre av farbror för varje ben jag hittade i min fisk. Problemet var att farmor var en överdängare på att rensa innan så rik blev jag inte.
- Skafferiet. Jag ser fortfarande alla fyllda hyllor framför mig och känner doften när man öppnade dörren av socker och kryddor. Kvar efter henne har jag bland annat en samling mjöl/socker m.m krus som troligen är 40- eller 50-tal. Har sett enstaka delar av dem på nätet men aldrig den kompletta som här. Om någon vet något om dem vill jag gärna höra. De är från Gustavsberg.

Så fint berättat! Fantastisk, och så finns hon ju kvar, på sätt och vis.
Så fint du skriver och en sådan skatt att ha haft henne i ditt liv.