Lyssnade med ett halvt öra på Uggla i fredags. Minns inte ämnet men jag kom på mig själv med att le när Uggla fasade för att bli 80 år. Sitta där och inte har något att leva för och inte kunna göra någonting. Usch. Typ. HA! Tänkte jag då. Han skulle träffa min pappa :-D.
Som fyller just 80 år om precis en månad. Nej, han sitter inte bara. Han tar med sig frun och reser till Malaga och Fuengirola och cruisar runt ett par veckor.
Jag kan knappast komma på något land han inte har varit i. Jo… Japan! Snacka om att han är avundsjuk på barnbarnet som nyss kommit hem efter en månad i Tokyo. Jag som bara har rest till några få länder i Europa får ofta se alla bilder från hans resor, så det känns nästan som om man själv är berest.
Det blir inte så ofta vi ses nu för tiden men varje sommar när vi reser ner till metropolen Vedevåg brukar han passa på att köra dit från Stockholm, och det är alltid lika roligt att ses.
Jag väntar väl en månad med att hurra, men tycker nog att han borde slänga iväg ett mail till Magnus Uggla och lära honom lite om livet!
Välkommen till AnJas blogg 
Det var en lisa för själen att läsa om din pappa! Kram!
Tack ! Känner mig djupt rörd !
Kram
Far Din
Så sant så, 80-åringar är ofta pigga och krya nu för tiden. Mina föräldrar är i samma ålder och de sitter minsann inte hemma och leds.
Dumt av Magnus! Har man hälsan bestämmer man ju själv vad man gör var dag! Heja för din pappa!
Ja, tänk så härligt att åldern numera verkar ha förskjutits sådär en 20 år! Minns när min farmor var 65, det var ju lastgammalt!!! Nu lever jag med en Gubbe i samma ålder och han är ju ungdomen själv :-).