I dag (tidigt på morgonen) ploppade han äntligen ut min äldsta son. Eller ploppade var nog fel uttryckt. Då hade jag gått omkring på BB sedan den 29 april, men han verkade trivas så himla bra där han var, så idag för 24 år sedan blev det till slut kejsarsnitt. Och dessutom akut. Det sista jag minns är när den kvinnliga läkaren (som hade haft jour hela valborgshelgen och var alldeles röd i ögonen) försökte lyfta ut honom. Hela jag lyfte från britsen och hon utbrast ”gud så stor han är”! Då var min övertygelse att jag hade fått en utomjordning och jag tuppade av 🙂 Han var som tur var en alldeles normal liten bebis som vägde nästan 5 kilo. Med tanke på att jag vägde runt 50 kg och bara gått upp 8 kilo under tiden jag väntade honom så kan ni ju räkna ut resten… När man såg honom i bb-sängen bredvid sina kompisar såg det ut som om han hade legat där i några månader redan 🙂 Här kommer ett litet potpurri med bilder från hans första månader.

Sonen med morfar

Sonen med min faster.

Sonen med farfar, som tyvärr dog senare samma höst.

Sonen i det stickiga gräset.

Kalle…. thats me 🙂