Varje gång vi varit upp till Borkan har vi haft lyckan att göra nya bekantskaper i form av fyrbenta varelser. För två år sedan – en underbar labradorvalp. Förra året en härlig Golden. Och i år… en fyra månaders valp där huvudet var jättestort, tassarna likaså men kroppen hade inte riktigt hunnit växa i fatt. Han var bara så läcker 🙂

Klickbara bilder.

En kompis som inte var lika läcker upptäckte jag på mitt finger. Tyvärr hade han redan glufsat i sig det han behövde så den enda chansen jag fick att fota misslyckades. Strax därefter vinglade han iväg med en del av mitt dyrbara blod.

Och så några bilder på de trögskallar som varje år tror att vägen tillhör dem.

Slutligen en vacker liten blomma som man kan hitta om man kryper på knä med näsan ner i klippskrevorna. Den är bara någon centimeter hög i verkligheten.

Har för mig att jag skrev att vi var klara med årets vedhantering för någon vecka sedan. Nu har jag lärt mig att det är frågan om hur man definierar ordet ”klar”. Det kan betyda allt från ”nästan klar” till ”i princip klar” till ”snudd på klar” eller ”så gott som klar”. Men… klara i betydelsen KLARA var vi tydligen inte, så nu är det bara att återgå till vedstaplandet 😉

Annonser