Den här awarden kommer från den dam-kvinna-tjej som är ansvarig för min ullomani! Jag har tittat bakåt i hennes blogg och försökt komma underfund med när jag hittade den. Det måste ha varit nån gång i slutet på 2008 eller möjligen början på 2009. Hon har genom sin blogg gett mig mycket skratt, litet gråt och en fullständig galenhet i ull, spinning och stickning.

Det är en dam med mååååånga ord, mycket färg, fantastiska bilder, ljuvlig ull från lamm till kofta, och hon har i sin tur gett mig en massa goa bloggvänner som delar mitt ganska nyvunna intresse för ull och garn! En dag hoppas jag att få träffa henne IRL.

Men nu var det ju mig själv jag skulle berätta sju sanningar om innan jag väljer vilka jag vill passa denna fina utmärkelse vidare till.

  1. Dit det fall dit fall det. Och nu faller det åt ull 🙂 Andra perioder har det fallit åt andra håll, mer eller mindre nyttiga.
  2. Under 90-talet föll det åt ett projekt som lärde mig mycket men kostade mig desto mer. Det slutade med att jag 2001 brakade in i väggen och på den vägen är det.
  3. Trots att mitt huvud är ganska innehållslöst nu för tiden är det ofta ont. Irriterande som f-n. Ett tomt och dessutom värkande huvud är ingen hit att bära omkring på.
  4. Alla mina tre pojkar är ”födda” med kejsarsnitt. 1988, 1989, 1995.
  5. En av de bästa sakerna med bloggen är att när jag läser tillbaka i det märker jag att livet bjuder på många positiva saker och att jag har så mycket att vara tacksam för. Grabbar, Gubbe, Katter för att nämna det viktigaste!
  6. Jag börjar ett nytt liv med nyttigare mat och motion ungefär lika ofta som jag hemfaller åt det gamla livet 😉
  7. Jag drömmer om en ny karriär. Jag är sugen på att börja plugga (om det inte vore för det tomma huvudet) Jag vill starta fårfarm eller bageri eller garnaffär eller loppis eller äldreboende eller nåt annat kul.

Nu kommer det svåra; att skicka vidare utmärkelsen. Det finns många som förtjänar den. Jag letar i min blogglista och upptäcker att det verkar som om alla har fått den redan från något annat håll.  Så jag behåller den helt enkelt här hos mig och OM jag kommer till någon som inte har fått den ännu skickar jag iväg den då.

Nu väntar nog Gubben med morronfikat. Sedan ska köket saneras efter en vinters matos och eldsot. Ett helt dagsverke men vansinnigt skönt när det är klart.